Bilden ovan är lånad från kreativinsikt.se Hej! I dag lutar jag mig emot mig själv. I mot min styrka som börjar växa inom mig. Att våga misslyckas, att inte vara rätt alltid, att veta att jag gör tillräckligt. Jag försöker inte döma mig själv. Jag försöker inte se mig själv via mina prestationer. Prestationer är allt jag gör och absolut inte vem jag är. Tidigare har jag ballat ur fullständigt när jag skall ställa mig framför en grupp. Göra ett muntligt prov eller på något sätt vara någon som jag inte är. Har stoppat huvudet i sanden och försökt försvinna. I dag står jag upp och tillåter mig att tycka om mig. Kärlek till sig själv är så nödvändigt för att kunna stå upp för sig själv. Våga ta steget och inte vara beroende av någon annan. Kram