Döma

 

En svalare dag ute på balkongen. Har även varit ute på promenad med den äldste sonen. I dag tänkte jag prata lite om att döma. Vad är det egentligen? Det är i allfall inte samma som att ta bort det man inte vill ha i sitt liv. Ofta pratar vi om att döma personer. Att de är si eller så. Att de gör si eller så. Kanske avundsjuka. Man kan helt acceptera en person, alltså att inte döma hen, men det betyder inte att man vill ha personen i sitt liv. Det är inte att döma. 

Vi är på olika ställen och platser i vårt liv. Det är ingen som kommit längre eller står tillbaka. Jag tror att vi helt enkelt har olika drivkrafter. Att vilja förändras, komma vidare med sig själv.

Framför allt tror jag att så fort du börjar sätta dig själv först, älska dig själv, så accepterar du inte att bli behandlad hur som helst. 

När vi känner att det skaver inom oss, att herregud varför tar inte personen ansvar, ja då är det något som är fel. Är uppfostrad till att kunna ta hand om mig själv. Det betyder inte att jag skall vara själv. Men att ta ansvar för sig själv, gör också att man blir mer grundad. Som vuxen förväntas man ta hand om sin egen skit, sin egen disk, vara närvarande i samtal annars tar man inte ansvar. Så kan man leva om man lever själv, men inte om man delar utrymme med någon annan. 

I min utbildning till holistisk coach, så pratar läraren om att ta ansvar. Vi vill inte att våra kunder inte tar ansvar för sin process. De skall vara engagerade i sin egen resa. Göra sina läxor och hemuppgifter. 

Ja varför skall man slösa tid och energi på någon som vägrar göra det tuffa, smärtsamma jobbet. Jag vill inte ha sådana kunder. Skulle avbryta direkt ett sådant samarbete.

Det är skillnad där jag är anställd. Där finns ingen som vill jobba med det friska och hälsosamma. Men där är det missbruket som ligger och lurar hela tiden.. Där får mitt mindset vara annorlunda. En acceptans att det är bara några procent som tar tag i sina problem och tar ansvar för sitt liv. Där de kan se att de inte är identifierade med sitt missbruk utan vill framåt.

Jag jobbar holistiskt. Ett salutogent perspektiv. Att se det friska i individen och jobba med det och stärka det som behöver stärkas.

Det som händer oss är inte en slump. Vi själva dras till situationer, som vi behöver lära något av. Kanske du möter en våldtäksman, en misshandlare, en missbrukare, en uteliggare. Alla personer är lika mycket värda trots vad de gör mot dig. Detta är svårt att acceptera, men åter igen har du ett eget ansvar för vilka situationer som du hamnar i.

DET ÄR DITT ANSVAR ATT SE TILL ATT DITT LIV BLIR SÅ BRA SOM MÖJLIGT TROTS DINA NEGATIVA ERFARENHETER!!!!

Jag vet

en dysfunktionell uppväxt

blev våldtagen som 14 åring på en språkresa.

blev misshandlad både fysiskt och psykiskt som 45 åring

Det är ditt inre arbete som räknas. Du väljer hur du vill må och sen kommer

Förlåtelsen

Som är livsnödvändig för att du skall gå vidare

Annars rabblar du dina trauman år efter år och kommer ingen vart.

Så länge du pratar om dina trauman så aktiveras dem, om och om igen.

Meditation

Stillhet

Eftertänksamhet

Reflektion

är några av verktygen

Puss