Godmorgon arla morgonstund "5amclub" om ni så vill.
Hitta detta på en väns sida och jag tyckte det var så bra att jag var tvungen att dela det. Min dotter som är 13år har också fått det.
Samtycke ja.....tänk när jag själv var utsatt för en våldtäkt, när jag var 14 år. Det fanns ingen som pratade om samtycke, allra minst i skolan. Den händelsen förstörde så mycket, men speciellt alla nära relationer med vuxna. Tilliten till andra människor och tilliten och till mig själv.
Den dagen blev jag förändrad. Jag fortsatte att le till omvärlden men inom mig så dog jag. Det fanns inga vuxna där som skyddade mig. Det fanns inga vuxna där som skyddade mig efteråt. Ett ungdomsgäng spanjorskor tog hand om mig, när jag kom utrusande från skogen, med upprivna ben och kropp. Kläder som var söndertrasade från topp till tå. De ringde polisen och efter det så lades jag in på sjukhuset och blev undersökt. Jag var i chock såklart och när de frågade mig om de skulle beställa första, bästa flyg hem så bad jag om att få vara kvar. Jag ville ju inte missa min älskade språkresa i England. Jag förstod inte att alla andra tyckte det var så konstigt att jag inte ville hem till mina föräldrar.
Usch så mycket skuld och skam jag kände. De känslorna kunde jag inte sätta ord på när jag var 14, men efteråt så har jag förstått att det var just så. Ville ju inte hem för att det var så obehagligt att se sina föräldrar i ögonen. Att de skulle titta på mig på ett nytt sätt. Att deras dotter hade skämt ut dem. Detta är så galet att jag kan få tårar i ögonen när jag tänker på den lilla tonåringen, som var så rädd.
Mamma tyckte att det var skämmigt. Och det pratades aldrig mer om det.
Det blev rättegång i England. Mina föräldrar kunde inte engelska så min syster följde med. De gav mig en tolk, men den behövdes inte för mina ord forsade ur mig. Advokaten fick säga till mig flera gånger eftersom jag avbröt hela tiden. Flickan som tidigare varit väldigt följsam hade nu blivit arg tonåring, som ifrågasatte, sa emot, avbröt och rättade till. Jag försvarade mig och med säker röst berättade jag hur allting hade gått till. Efteråt fick jag höra att jag inte behövt ha någon advokat. Han hade inte fått en syl i vädret.
Någonstans inom mig, så innebar detta trauma också ett uppvaknande för mig, då jag började stå upp för mig själv mer. Men det innebar också att min barndom var slut och jag blev vuxen alldeles för fort.
När jag ser tillbaka på mitt liv, så ser jag trassliga relationer, överaktiv sexuellt och väldigt stort behov av bekräftelse. Blev ett överdrivet behov av att behaga andra. Alla andra skulle må bra och jag kom sist.
Jag är övertygad över att universum ger dig det som du behöver och att det kan låta hemskt att vi väljer att bli utsatta, men på något sätt är det sant. Universum börjar ge oss signaler och vill att vi skall lyssna på dem. Ibland väljer vi att inte lyssna. Vi gör samma misstag om och om igen, men när vi slutligen lyssnar så kommer det andra möjligheter i vår väg.
Jag ser på allt jag varit med om som erfarenheter, som format mig, men också gett mig ett uppvaknande. I många år kände jag mig som ett offer. Jag ältade denna händelse, som en ursäkt för att allt blev som det blev. Ja inga relationer fungerar, inget går min väg och så vidare. I detta tillstånd kommer sjukdomar i vår väg, som vi egentligen har åsamkat oss själva. Jag har inte lyssnat på min kropp, som skrikit i flera år. Då blir den sjuk. Vi blir utbrända, deprimerade och ensamma. Det är synd om oss för alla är dumma mot oss.
Kommer vi ur denna spiral, så har vi en chans att läka och heala oss. Det börjar med att heala vårt inre barn. Ta det lilla barnet och älska henne och bekräfta henne. Jag är glad att jag förstod detta tidigt att det inte är den lilla Malins fel.
I dag är jag på en helt annan plats. Då jag tidigare hade stort behov och kontroll över mig själv genom att ständigt va snyggt klädd, perfekt makeup. Allt för det yttre, så har jag landat i mig själv. Tittar på mig själv med betydligt mjukare ögon. Känner mig bekväm att gå ut lite rufsig till affären. Att inte lägga på mig en yta när jag är på jobbet. Det är en befrielse och jag är på resan till att göra mig hel. Jag är så tacksam för det och att Gud är med mig var jag än går.
Puss🤎
Kommentarer
Skicka en kommentar