Hej änglar!
Första dagen i dag på jobbet....alltså svårt att föreställa sig att jag inte varit där förrän i september. Tiden rusar ju i väg och det händer saker hela tiden.
Tanken nu är att jag kommer jobba 25% fram till 20 juli och sen får vi se om jag kommer gå upp i tid.
Min inre resa startade när jag blev sjukskriven för utmattningsdepression för flera år sedan. Mindfulness kom in i mitt liv i början av 2000 talet, när jag gick på grön rehab. Sen har jag haft mer eller mindre svårigheter att hålla en kontinuitet, då många utanförkommande stressorer har bidraget till väldigt hög stress och svårt att hålla huvudet ovanför vattenytan.
Skilsmässa, hemlöshet, ekonomisk stress och misshandel.
Tunga saker, men har varit min verklighet under flera år. Har under de svåraste av tider ändå funnit tröst i att landa på mattan, sluta mina ögon och andas och promenerat bort den värsta ångesten.
Jag vill säga till er alla, att ge aldrig upp. Det kommer ett liv efter det allra värsta. Själv trodde jag inte det, men efter flera års kämpande så ser jag nu att jag har kommit väldigt långt. Det handlar inte att vara duktig, klara av saker, stå ut och härbärgera. Nej, det handlar om att sätta gränser, ta hand om sig själv fastän det inte finns några medel, att känna tacksamhet. Och det viktigaste av allt för min rehabilitering är vetskapen att jag inte är i centrum. Det finns något som är större än oss. Det finns saker som inte går att påverka och det viktigaste av allt är att ställa sig frågan "vad kan jag påverka", allt annat är ingen ide att lägga sin energi på
Puss
Kommentarer
Skicka en kommentar